Gott nytt år!

dags för en liten miniuppdatering igen.


Gott nytt år!

- btw, snart korthårig


www.thekalaspuff.blogg.se

God jul!

Tycker att det är rätt tillfälle för en miniuppdatering.

Imorgon är det julafton!

Hoppas på en massa hårda paket, right?

God jul (& Gott nytt år)!

1000 gånger så aktivare på www.thekalaspuff.blogg.se

ny bloggdesign på thekalaspuff.blogg.se!

Ny blogg!

Ny blogg: www.thekalaspuff.blogg.se
Blogspot.com börjar bli långtråkigt, så byter bloggsida och blogg helt.
Kommer inte uppdatera någonting här på stripedwiiings.blogspot.com något mer. MEN, den här bloggen kommer finnas kvar! Raderar den inte. Men som sagt, ingen mer uppdatering efter det här inlägget. Raderar inga inlägg på den här bloggen, den får vara så som den är just nu.
www.thekalaspuff.blogg.se är det som gäller nu, troligtvis kommer det flera inlägg om dagen om jag har tid osv.

Ha det!
xoxo Johanna

I just don't want to miss you tonight

att du fortfarande går och tänker på allt.

det är över, Johanna, det är över. inse fakta,

du har förlorat honom sedan flera månader tillbaks.

inget av det som hände betydde nåt, han lurade dig,

han lekte bara med dig. du var ett alldeles för lätt offer,

lättfångad. varje kväll, varje morgon, varje dag, du är

desperat som börjar tänka på honom och allt som hände

så fort du hör eller ser vissa saker. och att du fortfarande

känner hur allting brister när du hör vissa låtar eller låttexter,

omvandla låtarna till favoritlåtar igen, varför gråta för någon som

inte ens bryr sig om dig? kom över honom, det vore vara lätt faktiskt, med tanke på att han aldrig var något bra.

allt var bara ett fult, falskt spel.

kärlek är för dom, dom som har tur - och du, Johanna, är inte en av dom.

ONOMNOMNOM.

Försov mig idag. En timma. Ehe, opsidaysi, så kan det gå. Pappa väckte mig tjugo över åtta. Så det var bara att ta på mig kläder, sätta upp håret i en slarvig tofs, packa skolväskan, hämta äpple från kylskåpet och sedan hopp in i bilen. FÖRSTA gången jag var osminkad i skolan sen typ sexan, lulz.

Efter skolan åkte jag till ICA och köpte chokladpudding! Och en tidning om foto. Chokladpuddning ONOMNOMNOM. Ja, idag är det sista dagen jag trycker i mig det mesta, sen så ska jag försöka gå ner i vikt. Observera försöka. Försökt många gånger innan och blivit utan resultat för att jag har ett sådant sötsug hela tiden. MEN jag ska gå ner i vikt, så är det bara. Jag vill ha en kropp som jag trivs i. Dem flesta tycker att min mage är gosig(?) osv, men usch vad jag hatar allt med min kropp att göra. Min mage sticker ut och förstör verkligen allt när jag har på mig vissa linnen och t-shirts, mina lår är stoooora och ja, hej jag ogillar min kropp. Ska i alla fall försöka äta godis varannan, var tredje vecka fall det inte kommer gå att sluta helt. Får se hur det går med tanke på att jag brukar äta flera rader choklad nästan varje dag. Ett under att jag inte väger över 55 kg när jag trycker i mig så sjukt mycket onyttigheter varje dag.

Ohohoho, dom har satt 11 årsgräns på New Moon, så nu ska jag bara hitta någon/några som vill gå med mig så ska jag se den nån dag har jag bestämt.

Did it hurt? - Nevershoutnever

Återbesöket igår var smått nervöst. Jag är inte så värst förtjust i sjukhus och att behöva svara på vissa frågor och så men det gick hyfsat snabbt vilket var rätt skönt. Det som tog mest tid var när jag och pappa skulle sitta och vänta hela tiden. Först skulle vi vänta för att få prata med någon om vart vi skulle, sen gick vi till ett annat väntrum några meter ifrån där vi fick vänta på läkaren och "undersökningen" gick snabbt, hon bara kände och höll på med magen, ställde frågor och sedan sa hon att vi skulle till labbet för att få ett provrör med oss hem. Fifan vad lång stund vi vänta bara för att få det dära förbannade provröret!

Idag var jag nära på att komma försent till skolan, häwhäw. Satsade på att ta en buss halv tio när vi skulle börja tjugo i. Fast kom faktiskt inte försent! tehe. Vi skulle ju till ungdomsmottagningen så lärarn ville vänta in några fler innan vi skulle in och blablabla. När vi väl gick in i självaste mottagningen fick vi vänta i ett mysigt litet väntrum. Och sen när klassen skulle in gick vi igenom en korridor, en lång och smal en, vilket jag nästan fick panik av, jag vet inte varför. Och för varje rum vi gick förbi kikade jag alltid in en snabbis, gav en snabb blick in i rummet för att se hur ungdomsmottagninger kan se ut. Ja, det var första gången jag var inne i en ungdomsmottagning, det var första gången jag vågade gå in i hela vägen. Innan har jag vara stått utanför eller utanför dörren innan man blir mött av en massa personer som jobbar där. Vi satt och lyssnade o diskuterade i en timma. Och för varje "ämne" vi pratade om kändes det som att dom hela tiden kollade på mig, som om dom visste att jag har problem med sömnen och relationer till vissa vänner, familjen och att jag har det svårt med kärlek och att huvudet är full av frågor och funderingar... Det var lite läskigt faktiskt. Men det var uppfriskande, att få en bild på hur det är på ett ungefär. Nu återstår det bara att jag ska få mod nog till att ringa numret som står på pappret vi fick och boka tid.

Sen fick jag stressäta för att jag kom hem en halvtimma innan jag skulle bli hämtad inför träningen... På tal om mat. Jag har gått upp nästan 2 kg. Usch. Och det dåligaste med att jag går upp är att jag vet ta mig fan inte hur jag ska få bort det jag lagt på mig, jag har försökt olika saker vid olika tillfällen men ingenting hjälps. Det är hopplöst för mig att ens försöka gå ner, med tanke på att jag sitter femtielva timmar framför datorn, lulz. Att få väga 5-7 kg mindre är bara en av mina tusentals drömmar. Att gå ner i vikt är en av miljader saker som jag inte kan. Men jag vill. Jag vill bli smal, slippa skämas för att min mage sticker ut och förstör när jag har på mig vissa linnen och tröjor. Min mage sticker ut och ser alldeles... blä ut. Usch.

Och så funderar jag på att klippa kort, inte alldeles för kort, men kort.

Film hela dagen

Runt halv tio tiden kom jag och mamma hem från bion. Filmen, 2012, var inte direkt den bästa, men inte heller den sämsta. Men den var runt 2 timmar och 38 minuter, vilket inte var så roligt, speciellt inte när vi satt på rad två. Hade rätt ont i nacken ett tag efteråt. ehe.

Sen när vi kom hem såg vi på The day after tomorrow, samma regissör och den handlar också om naturkatastrofer osv.

Så bara kollat på film hela dagen, hoho.

Imorgon blir det antagligen stan en snabbis, eller det beror på fall Syster(Pernilla/Perra) ska in. Och troligtvis blir det bio med Jennie! Awesome! Inte träffat dom på ett bra tag så det skulle inte passa fel att träffa dom imorgon.

På måndag ska jag på återbesök angående när jag hade problem med mina tarmar och blev inlag på Östra. Halv elva på Gamlestads vårdcentral, och det blir nog minst en timma som jag och pappa kommer bli kvar där.

Och på tisdag ska klassen på besök på Mini-Maria, ungdomsmottagningen som ligger bredvid skolan. Gått och tänkt på att jag kanske ska passa på att boka tid hos en kurator eller psykolog när jag ändå är där, när jag väl ska dit, när jag väl är tvungen att gå dit. Får se hur det blir, om jag vågar. Och ja, jag har fortfarande inte kontaktat nån, någon kurator/psykolog,än och ändå var det fleeera månader sedan som jag hade "bestämt" mig för att söka hjälp.

nej, nu måste jag stänga av datorn. mamma försöker sova så ska väl lägga mig ner en stund och lyssna på musik och kanske läsa nåt. det är bara jag och mamma hemma o jag är inte trött alls, antar att jag inte kommer försöka sova förän runt två, tre tiden.

Saknad

Inge' stan för min del imorgon. Attans. Saknar folk som in i helvete. Inte träffat folket på jättelänge och inte varit inne i stan på ett bra tag nu. Och tillråga på allt så ska jag iväg nästa helg så kommer inte kunna åka in förän den 28:e. It sux! Saknar folket superdupermegaasmycket.
För om jag åker in imorgon måste jag vara med på söndag, vilket jag verkligen inte vill. Och det blir svårt att försöka skippa att vara med på söndagen med tanke på att om jag säger på söndagsmorgonen att jag inte är bra nog att spela så ja, då kommer dom fråga hur fan jag orkade med att vara inne i stan osv. Usch. Väntar fortfarande på rätt läge att säga till pappa att jag tänker lägga ner, lär få säga till snart med tanke på att vi måste betala medlemmsavgiften om några veckor. Vet bara inte hur jag ska säga det. Typiskt mig att inte veta hur jag ska säga när det väl gäller "viktiga" saker.

Men imorgon så ska jag och mamma äta på Donken och kolla på 2012. För bio är tydligen inte för ansträngade enligt mamma, så det skadar inte mig. Så runt fyra far jag och mamma till Scandinavium för mat och sedan blir vi sittandes i yttligare någon timma. Trevligt.

Helgen kommer bli seg med tanke på att jag inte får åka och träffa folk, och nästa helg med. Sicket liv.

Kär var det sista som jag ville bli

Så ta mig tillbaka

In i ditt liv

Jag ångrar mig nu

Jag vill inte vara fri

Jag bönar och ber

Men det struntar jag i

För kär var det sista som jag ville bli

Jag ville va stolt

Utan regler och krav

Men åh vad jag önskar

Att jag hade dig kvar

fyfan vad jag saknar dig.

I hate to feel like this

Hostar och nyser hela tiden. Näsan rinner och halsen gör ont. Vaknade med huvudvärk och har det än. Antigen fryser jag fastän jag har på mig en långärmad tröja, munkjacka och en filt eller så känner jag hur varm jag är fast jag inte svettas nåt. Svininfluensan? Hmpft, nej. Det är en helt vanlig förkyldning... hoppas jag.

Imorgon i skolan ska vi översätta en engelsk låttext till svenska. Jag hade jättesvårt att välja vilken jag skulle ta. Men efter en hel del tänkade så valde jag Comatose med Skillet. Det är den låten som beskriver bäst om hur jag faktiskt mår. Och You are better than drugs med Skillet, men den ville jag inte ta, min svenska lärare är så himla negativ när det gäller såna ämnen.

Jag gråter mig fortfarande till sömns, som jag gjort sen i april, maj. Jag somnar fortfarande med smärtan klösandes i bröstet. Det gör ont att tänka på allting vi gick igenom, både allt bra och dåligt.
Jag vaknar fortfarande med samma, äckliga klump i magen. Varje morgon sätter jag på mig masken och får omvärlden att tro att jag är glad och har det så himla bra fastän folk i klassen åter igen börjat snacka bakom ryggen. Men om jag ska jämnföra, bry mig om dom som knappt känner mig(med tanke på att dom inte har det blekaste om hur jag egentligen mår)som håller på att snacka skit eller bry mig hur jag ska försöka få en omstart i livet? Att få en ny start utan en jävla massa problem pga av att jag fäster mig alldeles för lätt för fel person, ett liv utan sömnlösa nätter och en jävla massa ångest, oro och panik. Det finns inte. Det låter alldeles för bra, alldeles för overkligt. Om man heter Johanna och har gått igenom ett o annat dom senaste åren så finns det inget felfritt liv. Jag kommer alltid leva i en värld full av problem.

Tiden går. Det har snart gått två månader nu. Jag försöker men det tycks inte gå. Det ekar i huvudet att jag faktiskt förlorat dig. Men jag vill inte acceptera det. Jag vill inte inse. Jag kan inte, jag vill inte.
Fastän du behanldar mig som luft så saknar jag dig.

Your lips are venomous poison

You're poison runnin' through my veins
You're poison, I don't wanna break these chains

I wanna love you, but I better not touch
I wanna hold you, but my senses tell me to stop
I wanna kiss you, but I wanna too much
I wanna taste you, but your lips are venomous poison

Well I don't wanna break these chains

det händer alldeles för mycket saker på en och samma gång.

det tar kål på mig. du tar kål på mig. jag orkar inte.

Desperate love

Precis kollat på Patrik 1,5 med familjen min. Den var inte så som jag förväntat mig. Men den var helt okej. Men just nu känner jag mig fet efter allt godis som jag tryckte i mig. Försökt sluta äta godis fleeera gånger, fast brutit det efter bara några dagar. Men ska nog göra yttligare ett försök. Fast chokladen är ett undantag!

Jag skulle vara den lyckligaste tjejen idag. Idag var dagen som jag sett ifram emot så extremt jävla mycket. Den dagen som skulle bli den bästa omvandlades och blev till en av dom värsta. Jag har gått runt hela dagen och kollat på klockan hela tiden. Tänkte runt tre tiden att jag egentligen skulle suttit på tåget, påväg till Malmö, runt sju tiden försökte jag få en bild av hur det skulle se ut när jag egentligen skulle köa utanför Malmö Arena, runt åtta, halv nio tänkte jag på hur det skulle låta på konserten, vad han skulle spela för låtar, vad han skulle säga emellan låtarna, hur mycket jag skulle gråta av ren lycka, hur det skulle bubbla av iver och glädje. Gud så desperat man kan vara. Men efter hans konsert på Metaltown så skulle det vara intressant och faktiskt få veta hur mycket mer jag skulle gråta. Låter rätt fånigt, men när han väl klev ut på scen på Frihamnen i somras och jag kände hur det brast, av lycka, av ren glädje, så ville jag bara kunna få uppleva det igen, men kanske på ett mer känslosamare sätt. Jag saknar Metaltown. Det var en efterlängtad dröm som gick i uppfyllelse. Jag trodde faktiskt att jag aldrig skulle få se Manson live. Att få uppleva en sådan känsla för att se och höra en idol... Varför var han tvungen att ställa in?

Jag sitter med hörlurar i öronen. Ingen annan musik än Marilyn Manson har spelats i mina öron idag. Förutom när mamma satte på Kent förut, men sch, det räknas inte. På tal om hörlurar, mina hörlurar till mobilen pajade häromdagen, dom som uteslutar precis allt annat ljud. Jag åkte verkligen in i min lilla egna värld varje gång jag hade dom, jag hörde inget, bara min musik, musik som bara jag kunde höra, musik som fick mig att tro att dagarna skulle bli bra. Nu har jag mina gamla hörlurar, och dom suger! Högsta volym med dom var som nåt mellanläge på dom andra jag hade. typ. usch, jag irreterar mig massor på att jag hör människorna på bussarna prata, när bilar åker förbi osv. Fast på ett sätt är det ju bra, jag har kommit tillbaka till verkligheten.

Mamma och syster min har gått och lagt sig. Pappa sitter i pannrummet och håller på med datorn. Jag är inte trött, men är tvungen till att lägga mig. Lär ligga uppe hela natten, lyssna på Manson när jag samtidigt tänker på det ena och det andra. Och OM jag somnar, vilket jag är väldigt osäker på, så kan jag satsa flera miljoner på att jag kommer drömma om hur det skulle ha varit i Malmö Arena och se Manson live igen.

Godnatt!

Ingen Malmö, Ingen Manson

Klockan är snart sju. Jag skulle egentligen stå utanför Malmö Arena och köa, i väntan på att äntligen få se Marilyn Manson live för andra gången i år. Ja, jag är fortfarande desperat. Helvete att han skulle ställa in. Det var inte fören efter jag fick reda på att han ställt in då alla veckor bara flög förbi. Så dom tre senaste dagarna har det varit halvt deppigt angående den inställda Manson konserten. Uschusch. Hoppas verkligen att han kommer snart igen.

Fixat till bloggen, som man lägger stor märke till. Med tanke på att allting bara var svart och vit innan. Men jag vill ha färg på stället. Annars kommer alla tro att jag är en sjukt tråkig och deprimerad person 24/7.
Och jag vet inte varför, men på sista tiden har jag börjat gilla rött. Och blått.

Helgen kommer bli otroligt seg. Imorgon bär det av till Uddevalla, och på söndag till Gråbo. Först fira kussen och sen middag hos farfar & Marianne. Inte så värst kul. Men nästa helg ska jag förhoppningsvis passa på att dra in till stan. Fall jag kan. Och om jag är på humör för det då.

Jag vill töja ena örat. Och pierca industrial. o Köpa biljetter till Enter Shikari.

No time for us

Det har gått över en månad nu. Fattar du inte hur jävla orolig jag är? Vet du hur all ångest och alla skuldkänslor kväver mig? Kan du ens tänka dig hur det är att ligga vaken mitt i natten, brist på sömn, ligga och tänka på allting som hänt och sedan känna hur allt brister, hur tårarna rinner ner för kinden och gör kudden alldeles dygnsur? Nej, det vet du inte för du lämnade mig i sticket och vet ingenting om hur det är att må så dåligt. Du lämnade mig bara så där, utan ett endaste ord. Du gav inte ifrån dig ett endaste litet ljud. Om du hade sagt något kanske jag inte skulle vara så orolig som jag är nu. Kanske hade jag mått dåligt bara av att jag vet hur jag sabbat allting flera gånger om. Just nu mår jag skit för att jag har känslor för någon som går runt och håller på med allt o alla. Jag gråter, har ångest, tänker på alla så kallade minnena flera gånger om dagen, "får" återfall när det gäller min självdestruktivit, känner hur allt brister osv för att jag hatar att behöva vara kär i en jävla player som tror att man kan gå runt o hålla på så som du gör och tro att ett sådant beteende inte kommer ge resultat. Men sådana resultat ger resultat förr eller senare.
Jag trodde på ALLT du sa, jag trodde på ALLT du gjorde, jag trodde på dig. Jag hade ingen tanke på att du skulle lura mig och sedan lämna mig.
Du lyckades få med mig in i ditt extremt fula spel. Jag var ett lätt offer, lättfångad. Du visste nog att alla orden du sa verkligen gick in hela vägen, du visste att du fick mig att tro att jag var speciell, eller hur? Annars skulle du aldrig hållit på så länge som du gjorde.
Efter allting som hänt så önskar jag att vi bara hade en vanlig vänskap. Det har jag önskat sen jag började inse att du bara lekte med mig. Och vet du vad? Jag kom på det redan efter dagen då vi träffades, jag fick reda på att du hållit på med en annan och då visste jag att jag bara var en i mängden.
Men du får mig att känna mig älskad och speciell för stunden. Bara genom att se på dig när du står/sitter inärheten får mig att glömma allt. Du suger in mig i en annan värld där problem inte finns. Jag känner mig så felfri, verklig och en aning fri när jag väl är i din famn. Men det var så länge sedan nu att jag glömt hur det var. Helvete. Jag saknar dig.
Varje dag i skolan kämpar jag för att inte börja gråta för varje gång jag öppnar munnen. Det känns att allting ska brista, det är därför jag försöker hålla tyst så mycket som möjligt, så gått det går. Kvällarna börjar med att jag lägger mig i sängen, ligger vaken i flera timmar, tänker på alla dom stunder då allting var hyfsat bra och väldigt mysigt. Jag saknar det vi hade fast jag med egna ögon fick se hur du egentligen är.
Du fick mig att tro bara efter några sms att det var du som jag behövde. Att det var du som fick mig att behålla bägge fötterna på jorden och fick allt annat att försvinna för stunden. Det var därför jag ville träffa dig så jävla mycket, du var min tillfälliga lösning. Men efter flera veckor så blev jag rädd. Jag blev rädd för dig. För jag vet hur jag blir efter ha träffat dig. Först är jag nervös, sen när du väl visar dig så lättar allt och jag mår kanon, jag ler och skrattar nästan hela tiden och tänker inte på någonting, jag är fri. Jag kan känna hur allting bubblar i kroppen. Men sen när jag ska gå biter jag mig i läppen, blir tårögd och vill bara sätta mig i ett hörn och gråta som ett barn. Du får mig att ändra humör så snabbt.
Men nu, när vi inte träffats på ett tag och inte hört nåt från varandra på mer än en månad så börjar jag inse allt mer och mer att jag faktiskt förlorat dig. Det är det som gör mest ont. Jag fick veta det ena o det andra desto längre jag var fäst vid dig, jag såg hur du egentligen var osv. osv, men det är det här som gör mest ont. Det är därför allting brister så oftare och så betydligt mycket lättare. Jag har förlorat dig. Fastän jag mått så himla dåligt under tiden jag lärt känna dig så är det alldeles för tidigt för att förlora dig. Jag mår bokstavligt piss just nu för att jag vägrar inse, jag vägrar acceptera att jag faktiskt förlorat dig. Det är över. Jag har förlorat dig. Jag orkar inte mer. Jag vill må bra igen. Jag vill vara i din famn, känna ditt huvud stödja sig på mitt, ha mitt huvud mot ditt bröst och känna hur du lätt pussar mig på huvudet. "Jag är alltid tryggast när du är en liten bit ifrån, en rörelse i ögonvrån... Jag vill ha min tunga där du är... men så nära får ingen gå"
Jag saknar din värme, jag saknar dina kyssar, din falska kärlek som faktiskt fungerade på mig. Jag är fast. Du hypnotiserade mig och nu är jag vilsen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag håller på att förlora kontrollen helt.

Helgen var helt awesome!

Fredag: Stan vid elva tiden, träffade Emma(Skövde-Emma). Vi hade väldigt kul med hennes penna som studsade runt. Smygfotade folk som åt på Donken. Träffade Katta oh Josefine en snabbis vid trappan. Åkte upp till Vårgårda. Kom äntligen iväg runt fyra tiden efter ha gått runt som en idiot och letat efter rätt tåg på Centralen. Mitt i natten, närmare fyra tiden, gick jag och Malin ut till vinförrådet och snodde vin. Lättpåverkade, yesyes! Vi låg och sjöng bland annat barnlåtar, Tommy Nilsson, Linda Bengtzing osv. resten av natten. Trevligt som fan!

Lördag: Runt fem tiden slutade vi sjunga, efter sjungit över 20 låtar kom vi helt enkelt in på fler. Malin spådde mig med en kortlek. Jag kommer ha ett väldigt bra sexliv och en jävla massa ungar, bli knarkare, vara otrogen och olyckligt gift, gú sicken framtid att se ifram emot! ... hosthost. Halv sju började vi bli trötta så vi försökte somna. Uppe ca. 3 timmar senare. Senare på dagen kom Paulina och Julia. Tjejkväll. Fyfan vad kul det var när vi satt i vardagsrummet och hade på TV:n(utan ljud) och musik samtidigt. När Paulina och Julia gått drack Malin och jag upp resten av all cider och försökte få ner ännu mer vin(Vi hade gömt flaskan sen natten i ett skåp i hennes rum). Gick och la oss runt ett, två tiden.

Tårarna bränner innanför ögonlocket

Idag har det varit upp och ner. Träffade äntligen Ida, Emma/Greger, Kortis-Emma, Malin/Min man och Niche idag. Katta också för den delen, men hon försvann lika snabbt som hon kom.

Det var underbart att få träffa folket som jag inte sett på flera veckor!

Gick runt med Ida, Emma, Kortis-Emma och Malin ända tills Niche kom. Sen stack jag och Niche och träffade Gustav. Men innan det blev Malin en aning känslosam. Usch, jag var sjukt nära att också börja gråta när jag såg hur tårarna rann ner för hennes kinder. Jag har nog aldrig känt mig så himla hjälplös som då.

Sen kom då Niche, som sa igår att hon inte skulle komma, och alla blev typ överraskade. Och efter hon kom lättade det lite. Vi började med vårat " TII TII TII TII " osv. Haha.

Så mycket som jag köpte från Donken idag, så mycket har jag nog inte köpt på länge. Häwhäw. En cheeseburgare, en jordgubbs milkshake, en mellan pommes frites, en vanilj milkshake och sedan på slutet köpt jag en cola. Det tyckte jag var mycket, lulz.

Och jag kan fortfarande sitta och skratta åt han vi började smått prata med på terminalen. Vi såg han flera gånger bara vid terminalen. Han var rolig! Och smått söt faktiskt, ehe.

Vi: "Men gick du inte åt det hållet förut?" *pekar åt ena hållet*

Han: "Jag var tvungen att göra behov nummer 2" *går iväg*

Sen träffade man på lite folk, gick runt runt runt, hade allmänt kul osv. Och sen kom fler folk.

o Sen när klockan var fem var det flashmob i mitten av Nordstan. Det var några som dansade till en Micheal Jackson låt, med andra ord. I början stod mycket folk i en ring och det var bara åtta, tio styckna som dansade och alla ba; "Wtf, är det bara sååå lite som ville ställa upp på detta?" fast sen så efter bara några sekunder senare så började hälften av publiken också ställa sig och dansa och så. Det var väldigt kort, knappt en hel låt. Men men, det skadade inte mig, haha.

Jag ska upp till Vårgårda nu på fredag. Skulle egentligen upp på lördag och sova över tills på söndag, men det blir fredag till lördag istället. Ihihi. Det blir lite enklare, så slipper jag tänka på buss och tåg för ska iväg på spelarmöte runt tre tiden på söndag, suck. Sen på måndag är det skola igen, usch. Lovet har gått alldeles för snabbt.

Jag var nära på att bryta ihop när jag väl kom in till stan. Allting känns så sjukt jobbigt just nu. När Malin började gråta brast det nästan. Jag fick hålla emot helt enkelt, jag kan inte gråta inför folk, jag törs inte, jag skäms bara då. Ingen har sett mig gråta sen förskolan. Jag kan inte gråta med folk runt omkring, inte ens när det är nära vänner som jag verkligen älskar. Det går inte. Jag kan bara gråta när jag är ensam eller på kvällen när resten av familjen sover. Tårarna bränner innanför ögonlocket, jag kämpar för att inte börja gråta. Det kanske inte syns, men jag kämpar häcken av mig. Jag vill att omvärlden ska tro att jag mår bra, jag orkar verkligen inte prata om mina problem, då skulle det bara brista och allt skulle kännas pinsamt.

Jag saknar dig

Att ha lugg kanske inte är så pjåkigt i alla fall. Fått kommentarer att jag ser ut som någon egyptisk gudinna av något slag och att jag påminner om någon skådespelerska.
Och jag ser faktiskt en aning bättre ut med lugg när jag är osminkad. Haha.

Jag är gråtfärdig. Det känns att det kommer brista närsomhelst. Jag vet inte varför. Antagligen pga av dig. Du gör allting så mycket jobbigare än vad det redan är. Jag orkar inte med dina fula spel längre. Du får inte ens mig att må bra längre. Jag blir bara så himla nervös och osäker i din närvaro nu för tiden. Vad har hänt med dig? Jag vill inte veta av dig för jag vet att du bara får mig att må skit varje gång efter vi träffats. Men jag har ångest, skuldkänslor och kvävs av oro för att jag inte hört någonting från dig på länge. Usch. Varje gång det blir så här känns det som att allt är mitt fel. Varje gång, och det händer så jävla ofta. Jag saknar dig.

Skåne och ny lugg

Igår kväll kom jag och pappsen hem från Skåne. Skåne är grymt fint nu på hösten! Det är bergis lika fint på sommaren också. Och på vintern... Det var i alla fall jättefint och verkade mysigt. Bondgårdar nästan överallt, betande hästar, får och kossor, gamla byggnader osv. Ohoho, jag vill åka tillbaks bara för att få fota. Tog inte med mig min miniatyr systemkamera, vilket jag ångrade när pappa bad mig fota i bilen med hans gamla dåliga digitalkamera. Så det blev inga bilder där ifrån, bara sådana bilder som pappa tog på laget.

Och jag var den enda i laget som förstod va alla skåningar sa, och jag var den enda som inte försökte vara rolig genom att försöka härma dom. Skånska är fint, smått charmigt faktiskt.

Idag var jag hos frissan. usch, jag gillar inte min lugg! Jag ser så konsig ut. usch usch. Jag lyckas alltid sabba mitt hår. Jag saknar min osneiga snelugg! Rätt så bra att jag inte ville klippa så kort lugg, det kommer nog inte dröja så länge fören jag kan fixa luggen igen.

Imorgon ska jag åka in till stan en snabbis. Bara för att Kortis-Emma vill få sina saker som jag haft sen... ja, hahah, det ska vi inte gå in på. Haft dom i min väska väldigt länge i alla fall. Väääldigt länge.

Och snart bär det av till Vårgårda! Malin, herregú va jag saknar dig, min man.

Lov, nu är det lov!

hm. Igår försov jag mig för allra första gången, opsidaysi. Tyvärr kom jag tid till spanskan men ändå...
Idag på gympan hade vi boxning, det var la sådär. Inte så direkt TJOOOHOOO-kul.

Efter skolan åkte jag in till stan. Köpte två linnen, leopardleggings, långärmad tröja(jag hade bara två andra innan, häwhäw) och en t-shirt. Glömde helt att kolla efter ett par byxor. Men mamma ska vara snäller och kolla o se fall hon hittar några när hon far in till stan på söndag. Då ska hon köpa ett nytt fritidskort! *HAPPYFACE*
Jag börjar allt märka mer o mer att jag är sjukt dålig på att hitta rätt storlek till mig själv. Dom dära två linnerna är storlek 34, men borde ha valt 36. Tänkte att dom skulle passa till mina nya leggings så ville köpa några linnen som skulle gå ner till knäna, men tyckte att 36 var för stort, men nu i efterhand borde jag nog tagit 36 istället, men men, jag hoppas inte mamma tänker lägga in en sådan kommentar om att jag valt fel storlek osv. Ehehe. Nog om det.

När jag satt på bussen påväg hem kom jag på att jag inte hade några nycklar med mig. Och jag visste att syrran inte skulle vara hemma vid den tiden, så hej jag visste först inte vad jag skulle göra. Men när jag stod utanför huset ringde jag mamma. Så jag gick till hennes jobb (7 minuter ifrån typ), hon gav mig nycklarna och jag gick hemåt igen. Men när jag var halvvägs märkte jag att jag hade fått fel nycklar. :c Jag hade fått hennes jobbnycklar... Så då var jag tvungen att vända på klacken(...inte för jag använder klack men sch!)och gå tillbaka. Det var inte så speciellt roligt att gå runt och släpa på en väska med två mappar fulla med skolmaterial, gympapåsen och alla kläder jag köpte plus att det duggregna. Sen äntligen kom jag hem. Men bara några minuter kom mamma så ehum, rätt onödigt att jag gick tillbaka och hämtade hemnycklarna. Hoho.

Packat inför Skåne nu. usch, jag vill verkligen inte åka. Massvis med folk ska in imorgon, in till stan alltså. Bland annat Ida, Emma/Greger, Katta, Niche, KattKatt, sådant folk som jag inte träffat på fleeeera veckor! Inte träffat Ida och Greger sen 5 september om jag inte har helt fel. Fyfan. Åt helvete med handbollen som bara kommer ivägen för allt. Men funderar på att säga till pappa i slutet av året att jag har tröttnat. Jag har tröttnat sen flera år tillbaka, men i år... eller i början av nästa... ska jag sluta. Så det så. Punkt slut. Jag har bara kastat bort värdefull tid, så nu är det dags för mig att göra nåt vettigt med all tid jag har.

Kommer bara borta lördag och söndag, kommer hem runt nio, to på söndag kväll. På måndag ska jag klippa mig! Klippa lugg, ihi. Och nästa lördag, den 31 okt, åker jag upp till Malin. Gud vad jag längtar.

Äntligen är det lov!

Old, good times

Halvseg dag idag. Inget speciellt har hänt dom senaste dagarna. Förutom att jag har funderat på att klippa lugg,en spikrak lugg. Eller ja, det beror på hur rakt min frissör kan klippa, hon är inte direkt den bästa... Sist när hon bara skulle klippa topparna så klippte hon av halva mitt hår... så det kommer bli intressant o se hur rakt och bra hon kan klippa min lugg. Mamma har i alla fall bokat tid för färgning(har en jättefin utväxt nu igen som måste täckas för) och klippning på måndag.

Kollade nyss på gamla bilder. Har bilder på bland annat Syster från 2007, 2008 och 2009. Herregud, man kan inte tro att det är samma person. Så mycket man kan ändras på en sådan "kort" tid. Sen fann jag några gamla bilder på Malin, Tekla, mig själv(ehehehe) där man också ser hur mycket man kan förändras bara på ett år. Och så hittade jag bilder från konserter, som det är snart ett år sedan jag var på. Kill Hannah, Bullet For My Valentine... det känns som att det var i år jag såg dom. Tiden går så himla snabbt. Så om tiden fortsätter att gå så här fort så är jag ju snart 18 år och kan pierca mig! *big smile* Fast jag tror faktiskt att jag kommer få göra industrail piercing nästa år för jag har planerat att jag endast ska önska mig tillstånd till att få pierca mig när jag fyller år! ... Ingen kan i alla fall skylla på att jag har ont om framtidsplaner. Det bara kokar i huvudet. Men egentligen borde jag ta död på alla dom tankarna och ta vara på det som händer nu.

Jag har spenderat nästan två hela timmar på att kolla på Marilyn Manson's Putting Holes In Happiness video. Han är så jävla vacker i den videon. Han var så jävla vacker på Metaltown. Helvetes jävla skit att han ställde in.
http://www.youtube.com/watch?hl=en&v=df4Dlj1jqqY

På fredag efter skolan far jag in till stan. Då ska jag köpa en Hello Kitty kudde som jag såg i en tidning häromdagen, rosa leopardleggings från Shock, kanske ett par nätstrumpbyxor, ett vitt o svart linne och kanske ett par nya svarta jeans. Jag kommer shoppa upp hela min månadspeng, jag lovar. Jag är inte säker med så "mycket" pengar. Dom kommer jag bränna på kläder bara så där... POFF. På mindre än en timma. Trust me.

Mutta en voi unohtaa sinua, en voi antaa sinun mennä...

Idag for jag upp till Lerum och träffade Syster!(Perra)

Köpte en kattmunkjacka av henne. Ihihi, den är mysig. Och mamma o vår ena granne tycker att den är söt. C:

Åkte upp ganska tidigt, träffade Syster och sen så skulle vi vänta på tåget. Hon ska på Bmth konserten som börjar om ca. 1 ½ timma så hon ville in tidigt så vi satte oss direkt efter hon gav mig munkisen. Vi satt och väntade på folk. Och mitt i allt så kom Linus. Sen efter en stund kom Johan, Isak och Anderas. Andreas började sjunga, med en mörk&rolig röst tre rader från låten "Sexbomb"(dom enda textraderna som han kan från den låten), haha. Johan spelade in det. Sen sjöng Anderas samma låt men med en ljusare röst, taha. Och emellanåt sjöng han sin egna lilla verison av den låten. "Bajsbomb", HAHAHA. Andreas och hans egna verisoner av "Sexbomb" är nice!

Sen gick vi runt i Nordstan och träffade några som Syster kände som också skulle gå på Bmth konserten. Hängde med dom en liten stund, sen skulle dom till Avenyn vilket jag inte orkade så jag åkte hem, och fotade. Det var lite kallt men men.

Pelaat kanssani. Like elämää. Mene pois, en ole koskaan tarvitaan sinua. Olet sika. On vain sinulle, joka saa minut ajattelemaan, että olette tärkeitä elämässäni. Mene pois, minä vihaan sinua.Mutta en voi unohtaa sinua, en voi antaa sinun mennä...

I miss you, darling

Jag börjar tro att datorer hatar mig. Internet på min dator slutade fungera för några dagar sedan och det går inte att göra något åt det. Var inne på datorn en snabbis samma dag, på morgonen innan skolan och då fungerade allt men sen när jag kom hem och skulle in så funka det inte, och ändå så var alla sladdar i och allt var så som det skulle, men nixpix. Det fungerar fortfarande inte. Så jag får nöja mig med att gå in på pappas data emellanåt. Men det är väl mysigt att sitta bland all tvätt, få tröjor och byxor i ansiktet lite då&då och frysa... eller inte. det är iskallt och ibland vill inte lampan tända sig, så ibland får jag sitta i mörkret vilket inte är så roligt.

I måndags hade jag utevecklingssamtal. Jag lever än... så ta det som ett gott tecken. Det enda dåliga var att jag sänkt mig i matte, tack vare att jag fick IG i matteprovet vi hade för ett tag sedan. Jag kan väl inte hjälpa att vår mattelärare inte kan svenska? :c Man förstår knappt hälften av det hon säger på lektionerna. Tyvärr har jag henne i NO också. Och när man vill att hon ska förklara någonting en aning tydligare så börjar hon prata om något som inte ens hör till det vi jobbar med... Ett under att jag fick G i NO. Annars gick det väl bra.

Usch. Jag känner mig så himla stressad när det gäller skolan. Prov var och varannan vecka, redovisningar var och varannan dag, läxförhör, omprov osv. Jag hinner knappt börja med något innan vi får något nytt som vi ska plugga till. Så jag pluggar typ... väldigt sällan. Och väldigt lite. o Det är la inte så bra direkt.

Den 6 november ska klassen på någon Vägledningsgrejs angående gymnasieval. Det ska bli en aning intressant, faktiskt. Eller ja, det beror på vad som kommer hända. Antagligen kommer vi få gå runt eller sitta och lyssna på någon som kommer prata om ointressanta saker men ändå. Om det skulle råka vara så att dom kommer prata om foto och författarskap så kommer det bli intressant och kanske t.o.m. lite kul.

usch, 6 november... jag börjar tänka på Manson konserten. lulz. Jag är fortfarande emo i ögat för att han ställde in. Om han inte kommer år 2010 eller 2011 så får jag seriöst allvarliga problem.

Jag har redan planerat att jag ska ha Manson tröja och enbart bara lyssna på Manson den dagen, megalulz :c

Nu på lördag ska jag förhoppningsvis upp till Lerum, träffa Syster och köpa munkjackan av henne. Sen får jag se fall jag ska stanna och träffa Linus o kanske annat folk. Beror på. Typ alla ska ju på Bmth konserten så lär väl bara hinna åka upp och träffa Syster en snabbis innan hon far iväg och ska köa o allt. Men men, får se hur det blir med det.

Den senaste veckan har jag varit otroligt sugen på att gå ut och fota, nu när alla träd har övergått till olika färger på löven och att vägarna börjar täckas med löv. Men det har inte blivit av. Vet faktiskt inte varför. Eller jo, det finns inte så speciellt bra platser att fota här i lilla Utby men ja. Får väl dra ut en sväng någon dag så jag dels kommer ifrån hemmet en stund.

På höstlovet har jag planerat att jag ska åka upp till Vårgårda till älskade Malin. Hon ska ha tjejkväll och jag kan naturligtvis inte säga nej. Och jag ska förhoppningsvis sova över fall jag får. tihi. Jag saknar henne något otroligt. Det var ett tag sen vi sågs. Otroligt länge sen. Det borde vara olagligt att sakna någon så här mycket.

Stan today

Gissa vart jag hållit hus under dagen? Rätt! Stan ofc.

Åkte in runt halv ett, väntade på Sandra i nästan en timma. Men gick runt i Åhlens en stund innan, häwhäw. Köpte äntligen rosa ögonskugga. Ihihi. Sen när Sandra Panda väl kom så skulle vi gå och köpa Pocky, men då ringde Katta och sa att vi skulle mötas vid emotrappan. Väl vid trappan träffade vi Katta och hennes kompisar Alina, Victor och Bambi. Sen kom lite mer folk. Och efter ha gått hit och dit, skrattat, misstolkat, ätit Pocky, skrattat ännu mer och gjort random saker var det en hel del folk som var vid trappan. Fast kände typ... inga men ändå. Och Sandra fick syn på en söt iiimo pöjk! och han o hans kompis var faktiskt schit schoeta. ehehehe.

Kattas kompisar var.. eh.. speciella :c Men riktigt skojjsiga! Speciellt Bambi med sina chips, myez. Haha. Det känns nu i efterhand att jag bara satt och skratta o sa samma saker hela tiden när jag var ensam med Katta och hennes kompisar när vi stack till gräset en stund innan vi åkte hemåt. Hm.

Och Sandra Panda och Kattas låt om älgar var riktigt... fin, oja, riktigt riktigt fin!

"Älgarna vill ha frihet. Älgarna har fått nog. Älgerna demosterar. Älgarna vill ha frihet i deras skog." Haha.

Eller när Katta sprang upp för ena rulltrappan(fel rulltrappa, alltså den som åker neråt)och stanna där uppe, gick o gick så det såg ut som hon gick på ett löpband på gymmet med tanke på att hon stod på samma plats hela tiden. Det såg smått konstigt ut.

Och när Sofia låter som en hund... det är bara läskigt. Hon låter fane i mig som en hund. Jag trodde först att det var en hund inne i Nordstan första gången jag hörde henne, ehehe, hej jag är blond. o När hon ska härma när indier&thailändare pratar engelska, HAHAHA. Hon låter som en filur från Simpsons, typ.

Sen slängde random folk lite roliga kommentarer emellanåt osv... Tror jag, nemen.. jo. Bara det att jag kommer inte på vad mer som hände. Fast det kändes som att jag inte kände så mycket folk som var inne idag var det riktigt kuligt!

Det var en av dom bästa dagarna på riktigt länge. Fedt värd dag!

Ha det!

xoxo Johanna

det var ett tag sedan jag skrev så

i slutet av ett blogginlägg.

It was you who would make me happy

Idag skulle det vara en månad kvar. 31 dagar kvar. Jag var så jävla pepp. Herregú vad jag hade längtat sen Metaltown, men nej.

Marilyn Manson har ställt in sina två konserter som han skulle spela här i Sverige i november. Fyfan. Jag är besviken, arg men mesta dels ledsen.

I början när biljetterna såldes på ticnet fick jag knappt gå med tanke på att det skulle vara i Malmö och Stockholm, men sedan fick jag. Jag blev överlycklig och fick superbra platser! Sittplatser men ja, vafan, rad 1 på sektionen närmast scen, hur bättre kunde det inte bli?

Jag hade gått och väntat på att det skulle bli 6 oktober, då skulle det snart bära av ner till Malmö och sitta o se och höra Marilyn Manson - igen. Det skulle vara så otroligt... jag finner inga ord. Om jag tyckte att Metaltown var kanon, vad skulle jag tycka om hans egna konsert tro?

Men allt som händer mig nu för tiden är alltid för bra för att vara sant.

Varför är jag inte förvånad att det här också hände?

Marilyn, it was you who would make me happy.

You're a magic man.

Hemma från sjukhuset!

Igår kom jag äntligen hem från sjukhuset! Det var verkligen jätte skönt att få komma hem efter 2 ½ dagar på Östra sjukhuset.

I onsdags började jag få extrema magsmärtor, som blev värre med dagen som gick. På natten gjorde det fruktansvärt, äckligt ont. Torsdag och fredag var jag hemma från skolan pga av magsmärtorna och att jag gick på toa över fem gånger per timma. Fast på fredagen, på morgonen, var det helt kolugnt, det kändes inte så mycket. Men på kvällen, runt halv elva tiden blev det för mycket. Jag och pappa åkte upp till Östra. Där fick jag stanna tills söndag.

På sjukhuset tog dom blodprov, i fingret och i armvecket, klämde och kände på mig mage, tog tempen hela tiden(kändes det som), gav mig dropp som jag hade hela lördagen och lite på söndagen, tvinga i mig halva mackor osv.

Samma natt som jag lades in var jag på toa flera gånger per timma, sov minst en halvtimma, vred och vände på mig hela tiden, hade magsmärtor hela natten. Det var hemskt.
Fast det var faktiskt lite lugnande att ha pappa nån meter ifrån. Han sov över dom nätterna jag var där, tack&lov.
Andra natten var helt okej. Det gjorde inte alls så ont och jag gick på toa var tredje timma och sov ca. 4 timmar, vilket var bra. Väldigt bra. Men det var jobbigt att sova med dropp, nålen stack till emellanåt när jag gjorde vissa armrörelser med armen.

Doktorn skulle egentligen ringa igår om resultatet efter alla dessa prov dom tog, men det kommer dröja ännu längre, 3-4 dagar till. Usch. Och dom sa redan första dagen att dom kanske inte kunde få svar på varför magsmärtorna och allt uppstod. Lite läskigt att få en "Okänd diagnos"... Men jag får väl sitta och vänta på att dom ska ringa och hoppas på det bästa.

Jag har varit borta från skolan i snart en vecka. Ehum, jag kommer ligga lååångt efter när jag kommer tillbaka. Kommer nog inte fören början av nästa vecka. Börjar sakta bli bättre men är inte helt återställd än. Så jag måste vara hemma tills allting är som det ska igen, hur lång tid det än tar...

Nameless

Jag tror det är nåt allvarligt fel med min mage. Magont kommer och går hela tiden. Det är irreterande. :c

I alla fall så... fick vi reda på våra resultat angående SO och HK proven idag. Hm ja, det gick inte så värst bra. G på SO och VG på HK. Ehehe. Och på SV, som vi fick tillbaka häromdagen, fick jag VG. Jag klarar mig rätt så bra fastän jag knappt pluggar. Oftast börjar jag plugga dagen innan eller på rasterna innan lektionen börjar. Go me. Eller nåt.

Dagarna går så snabbt. Jag är så osocial så det finns inte. Det enda jag gör är att lyssna på samma låtar hela tiden, om och om igen, glo på TV, spendera många timmar framför datorn, sms:a med folk, går ut och fotar då och då. Och nu när mitt fritidskort går ut(det går ut imorgon)kommer jag nog bli ännu mer osocial känner jag. Ufff. Emo. Jag borde skaffa mig ett liv... Eller nåt.

Jag tänkte skriva värsta långa texten, en text om hur jag egentligen mår, vad jag tycker o tänker om vissa saker, men jag orkar inte. Verkligen inte nu när magontgrejjset har börjat komma igen. Usch, det är irreterande att värktabletter inte hjälper.

Ännu ett "mirakel" har hänt: Jag har börjat använda mössa!

Hoho.

Poor thing

Direkt efter skolan åkte jag och Amanda in till stan. Det var tråkigt i början, med tanke på att ingen jag kände var inne just då. Sen när Kortis-Emma sms:ade om att hon var påväg till gräset så stack vi dit. Väl där var det bara Emma, Elin, Erik och Sanna som jag kände, ehe. Det skulle egentligen vara EC träff klockan tre, men det var typ inget folk alls och hon som hade anordnat träffen var inte ens där, lulz. Så det var mest som en helt vanlig dag vid gräset, fast med mer random folk.

Jag och Emma hade hårspray krig. Likaså hade vi för 1 eller 2 veckor sedan. Hoho, fick hårspray i nacken flera gånger idag också. Det är inte mysigt. Det är kallt och kletigt. iiih.

NOMNOMNOM, jag köpte Pocky idag! Hann bara äta upp ett paket av alla fyra som jag köpte, så bjöd familjen min på två paket, dom gillade det. Eller ja, tyckte att det var helt okej i alla fall. NOMNOMNOM.

Bestämt mig för att jag ska ut och fota imorgon, om det blir bra väder förstårs.

Och mitt fritidskort går ut på torsdag, it sux!

DoooH! Min mobil har dött. Jag startade om den för någon minut sedan för kameran inte fungerade, och nu kan ja inte ens få igång den, skärmen bara blinkar. Damn! Jag som laddade den med pengar idag :c Fattas bara att datorn också ska gå och bli emo. Uschiii. Om alla nya nummer som jag fått dom senaste månaderna inte finns på minneskortet blir jag emo i ögat, VÄLDIGT emo i ögat!

MARILYN MANSON HAR SVININFLUENSAN!

nöffnöff.

SWINE FLU! <- Det låter så fail på engelska. EHEHE.

41 dagar kvar, längtar sönder.

42 dagar kvar

Idag har det varit en lång dag, men ändå inte. Slutade 1 timma och 45 minuter tidigare idag, bara för vi hade prov sista timmen. Hoho. Det gick inte så värst bra. Jag hatar matte. Och jag mår illa, riktigt illa, för att jag åt som rena rama hästen för någon timma sedan. Ska snart åka iväg och träna. Usch. Men om jag säger att jag mår dåligt kommer jag verkligen inte få åka in till stan imorgon. Det är EC(Emocore)träff imorgon vid gräset. Antar att det kommer bli som vanligt, fast att det bara kommer vara några fler random och wemos där. Men ska i alla fall åka in med Amanda(från klassen)och se fall jag känner någon filur som är där. Annars så lär vi väl bara gå runt i Nordstan.

Amanda skulle egentligen sova över här fredag till lördag, men det blir inte så. Är faktiskt inte på humör för sådant, inte för tillfället i alla fall. Dels för jag har världens mensvärk och inte är på humör. Men vare sig vilket humör jag är på ska jag in till stan imorgon, så det så. För det var ett tag sen nu(enligt mig)och mitt fritidskort går snart ut nästa helg så antar att imorgon blir sista gången på ett tag nu. Isch, vad jobbigt allting blev nu.

Jag är grymt pepp på att färga om håret. Och då menar jag helt och hållet, en helt ny färg. Tänkte först någon röd eller blond färg, men jag kommer se förjävlig ut i blont, så nej. Men rött, kanske. Emma(Skövde-Emma)gjorde några snabba "tester" i Photoshop förut. Fastna för rött eller lila. Men mamma kommer döda mig fall jag ens frågar om att få färga håret lila. Antar att det blir rött... Om nåt år. Taha. Nemen asså, mamma kommer verkligen inte vilja att jag ska färga håret rött. Hon gillar bara sådana "normala" färger som blont, brunt osv. Suck. Får se hur det blir.

Och så skulle jag ju egentligen fråga henne fall jag får pierca mig, den 20:e när jag fick min månadspeng. Men det blev aldrig av, för jag hann spendera 175 kr på bio. Var på bio med Emma och Nadja i söndags så ja. Fast jag skulle nog inte fått ändå med tanke på att mamma är helt emot sånt. Men jag SKA antagligen ha en piercing eller ny hårfärg innan Manson konserten, sådetså. Om inte, blir jag sur :c

Lerum, stan och Lillasyster

Gårdagen var helt awesome! Först åkte jag och Kortis-Emma upp till Lerum. Fast det var ganska halv segt... För ingen av Lerum folket var ju hemma! :c Så jag och Emma fick roa oss själva med att gå runt, runt, ha ekollon krig och sådana random saker. Fast sen så kom Johan, men han försvann lika snabbt som han kom. Så vi åkte in till stan. Där träffade vi Angelica. Vi tog massor med gratis müsli, ihihi. Fast det var inte gott. Och sen när vi gick till gräset så träffade vi Samuel och hans friend Amanda. Vi hade müsli krig. Jag fick massivs med müsli innanför BH:n, tröjan och byxorna.(Jag hade på mig "trasiga" jeans, så det kom lätt emellan.. Tro inget annat!)

Efter müsli kriget gav Emma mig ett jättefint, prickigt bitmärke ._. Det liknar mest en blanding av ett sugmärke och en prickigkorv. Ihihi. Det gör bajsont. Som vanligt.

Sen på kvällen så åkte jag och pappa till Liseberg för att se Lillasyster. Det var super! Stod först nästlängst fram med Jennie och hennes kompis. Vi träffade Flygplan längst fram, och sen kom Jasmine(KattKatt) och hennes pojkvän. Efter tredje moshpiten så hamnade jag vid tredje, fjärde raden med KattKatt och hennes pojk. Jennie och hennes kompis var lite här och där. Men dom var i alla fall jättebra. Bättre än dom var på Metaltown 2008, faktiskt.

Finally!

Äntligen! Det känns som att det var åratals sedan jag bloggade. Varje kväll har jag sagt till mig själv: "Blogga! Måste blogga!" men ändå har det aldrig blivit av. Och så har jag fullt upp med att försöka komma ikapp i skolan. Men jag ska i alla fall försöka bli en aning mer aktiv igen. Ska se hur det går att vara aktiv nu när det är skola och ståhej, det har hänt en jävla massa på sistone. Eller ja, en hel del i alla fall. Fast det tänker jag inte gå in på.. den här gången.

I onsdags var klassen i Skatås. Friluftsdag, inte så värst kul. Men innan alla skulle samlas gick jag och Amanda upp till en äng en liiiten bit ifrån. Där betade två, vita, underbart söta hästar. För några år sedan hade jag och Amanda varit där när vår förra skola haft friluftsdag och hittat hästar, och jag tror att det var samma hästar det här året också. För jag tyckte jag kände igen ägaren, som var lika pratglad den här gången också. Och så kände jag smått igen ena hästen. Det var något fruktansvärt mysigt att få känna hästars närvaro igen. Ena hästen gick mest för sig själv och man var tvungen att sitta på huk och småprata med den fall man ville försöka få kontakt men den andra bara stod där och brydde inte så värst mycket vad man gjorde. Det var tre killar, kanske 2 år yngre, som också var där med hästarna. Dom frågade ägaren om allting möjligt vilket var ganska intressant faktiskt. I alla fall så.. förstod jag inte hur mycket jag saknat hästdoft och hästar fören jag klappat hästarna, smekt deras lena, goá päls, verkligen kände hästdoften och begravde ansiktet i hästens härliga man. Det var underbart. Jag trodde att jag skulle få en allergichock mitt under dagen med tanke på att jag inte tål hästar, men jag överlevde. Och sen i slutet av dagen, när jag och några från klassen gick över en äng där vi precis varit och gjort en grej med klassen, så såg jag en orangehårig kille som jag tyckte att jag kände igen. Min första tanke var: "Love!" med tanke på att det var grymt likt och att han kollade lika mycket på mig också. Och när jag var inne på datorn samma dag visade det sig att det var han jag såg, haha.

I lördags var jag inne i stan. Först träffade jag Ida, Kortis-Emma, Emma/Greger, Katta, Andreas och några random. Sedan kom lite fler folk, bl.a. Sandra och Fredrik/Pinnen. Var rätt segt vid gräset, folk kom och gick. Sen åkte jag, Kortis-Emma och Sandra till Xplosion där Emma provade platåskor, ihihi, hon blev jättelång! :3

Och Greger o Andreas(bilden) är sjukt söta tillsammans! :]

Puffis+Idis=Bröstkramar! Tihi.

Jävla Äpple!

Igår var jag inne i stan och träffade Ida, Kortis-Emma, Katta, Emma/Greger, Niche, Mia, Elin/Röd Horn och några fler. Det var skooojjj! Ida, som jag inte hade träffat sen hennes födelsedag, var fedt saknad! Liksom dom andra, men ändå. Hoho.

Och Greger sjunger så fruktansvärt jävla bra! Kika in o lyssna!

http://www.youtube.com/watch?v=3ZfdCrzALAE&feature=channel_page

o Så blev jag kallad wemo av ett wemo, haha. Jag gillar dig också Ådi. Lulz.

Hon är nog mer wemo med hennes "I love emo" tröja än mig med min "I love metal" tröja.

För man är inte så speciellt wemo bara för man har en "I love metal" tröja, men ja,

kalla mig wemo hur mycket du vill, du är den enda som kallar mig det så jag bry mig inte.

Det var bara så roligt (y)

Idag när jag o Sandra var inne i stan en snabbis på kvällen kollade hon konstigt på mig, taha.

Idag var jag, Kortis-Emma och Sandra på Liseberg.Ihi, det var bajsroligt! Först gick vi Gasten, och jag var typ tredje sist och klämde sönder Sandras axlar, och en man som stod vid ingången kallade Sandra för äpple, HAHAHA. Så jag och Emma kallade henne äpple/äpplet resten av dagen. Sen åkte vi Flume Ride, och Emma filmade våran "resa" innan vi åkte ner för den STOOOORA backen så ja, den filmen kommer upp på Youtube snart, haha.

Sen så gick vi till Stora scen och kollade på alla som uppträde. Usch, det var bland annat Nanne Grönvall, E.M.D och flera failband/artister. Fast det var faktiskt en grymt söt tjej som sjöng när dom hade någon sångtävling. Ohoho. Och Nanne Grönvalls bögdansare dansade världens bögdans. HAHAHA, kärlek på den dansen. Det kommer också upp ett klipp på det på Youtube någon gång.

Och sen när vi gick runt, runt i Liseberg såg jag och Sandra en grymt söt emopojjjjk! Han var något otroligt söt! Emma va dum och ville inte hägna med o prata med honom och ge en av Emmas gratis kuponger ):

Sen när Emma åkt hem sprang jag och Sandra runt i hela Liseberg bara för att spela på hjul. Justeja, på tal om hjul.. Så blev vi bästa kompis med en kille som jobbade vid toblerone hjulet. Ihihi, han gillade Marilyn Manson! Det var typ.. därför vi blev bästa kompisar men ändå.

Och Sandra den lyckosten vann toblerone, och då var Manson fanet fortfarande kvar och han kände igen oss, tihi.
Sen åkte jag och Sandra in till stan, träffa folk en snabbis, sen stack jag hemåt.

Bästa dagen på länge.

ILY!

Tillsammansmord.

Allum med Jennie och Nonno idag.

Jag och Jennie var inne vid två tiden. Precis innan jag hittade henne så märkte jag att min plånbok var borta. Och med mitt guldfiskminne så trodde jag att jag hade glömt den hemma fastän jag visste mycket väl att jag lagt ner den i väskan. Sen gick jag och Jennie runt hela Allum och hade allmänt roligt och var grymt lättroade. Efter att ha gått runt så köpte Jennie en Monster till mig, ihi. *HAPPYFACE*

Sen när vi satt vid bussarna så ringde pappa. Och det visade sig att jag hade tappat min plånbok på gatan ovanför våran och att det var någon på den gatan som mamma och pappa känner som hade hittat den, eller ja, deras barn snarare. Men i alla fall så... känner jag mig jättelyckad som lyckades tappa min plånbok när min väska var stängd, ehe.

Och sen när jag lagt på så kom vi på att Nonno åker ju tåg så vi gick till tåg stationen. Där satt vi i nästan två timmar och skrattade åt allting. Vi var något otroligt lättroade. Fast vi sa en hel del, så var det Jennies kommentarer som var roligast. Speciellt när ett tåg åkte förbi efter en stund:

"Sicken blåsning!" HAHA. Och när det var några fjortisar på andra sidan som stod vid spåret och kollade ner på rälsen. Jennie ba: "Dom ska ta självmord. Eller, vänta, dom är ju fler. Vad blir det då...? Tillsammansmord!" HAHAHA. Det gjorde min dag. :]

Och så var vi sett Jesus! Vi såg en myra, som Jennie sedan råkade trampa på... Den rörde inte på sig och såg allmänt död ut. Men sen när vi kollade ner på marken igen så levde den igen, hohoho. Läskigt.

När Nonno väl kom så hade hon med sig tre andra, främmande personer. Ena killen skrattade åt mitt cpljud, som han själv började göra.. Han var läskig. Ehum.

Och när jag gick hemåt från bussen så råkade jag spraya hårspray i munnen. Det var inte gott. Det var as starkt och smakade blä. Jag spottade femtielva gånger och folk bara kollade konstigt på mig. HäwHäw.

NoName...

Hm. Det har hänt en hel del dom senaste dagarna. Allting går fortfarande upp och ner, så jag kan (fortfarande) inte säga hur jag egentligen mår.. Så jag vet inte vad jag ska svara på det när någon frågar det IRL eller på MSN eller liknande. Det är bara så.. konstigt. Typ. Jag vet inte hur jag själv mår nu för tiden.

Skolan började i måndags, usch och blä. Det var bara upprop och genomgång som tog 1 ½ timma i måndags, och haft min andra riktiga skoldag idag.. Inte så värst roligt. Har gäspat dagarna långa. Seriöst. Idag på lektionen sa min lärare: "Det är bra att du försöker smyga med dina gäspar. Vissa andra brukar gäspa så det hörs ända in i B4! (Klassrummet bredvid)" ... Ehum.

Höll på att somna när vi hade SO när läraren min pratade om kristendom. Ufff.

Jag känner mig sååå älskad på fashioncore.net. En användare där har haft samma visningsbild som migi flera dagar, och iförrgår kväll så hade yttligare tre andra personer samma bild så det var jätteförvirrande när alla skrev på sidans klotterplank. Och så är det en 11 årig tjej som tycker att hon är så mycket mer mognare än mig för jag fjantar mig på klotterplanket emellanåt, haha. Ohoho. Jag är så älskad... Eller inte.

Snart är det träning, vilket jag verkligen inte ser ifram emot..

Skulle hellre sitta och göra läxor. Jag tänker minsann sköta skolan nu när det är betyg.. Uäääh. Betyg, blä :c

Men men.

Dom som ska skjutsa mig till träningen kommer la snart så..

HEJDÅ!