Åkte rätt sent till Metaltown i år, men när jag väl var där träffade jag Emmy och hon hängde på mig, pappa o Linnea hela dagen :]
Sen så träffade jag massvis med folk när vi gick runt. Angelica, Panda, Emma, Perra, Samuel, Linus, Jennie och säkert någon mer.
Marilyn Manson var sjukt bra. Han är en av dem bästa jag sett live. Så otroligt bra var det, jag fattar inte varför han bara fick betyg två i GP. Den reporten måste varit döv, eller haft väldigt bra öronproppar. Det var Manson som var dagens höjdpunkt, btw.
Vi gick och ställde oss en timma innan Manson skulle börja. Då var det rätt mycket folk, då såg jag en hel del av scen, men sen när det var en halvtimma kvar trängdes man och inte såg ett piss av scen. Men som tur var fanns EN storbildsskärm som jag kunde kolla på emellanåt.
Det bokstavligt sprack när han klev upp på scen. Redan på morgonen var jag pepp och en aning nervös inför att äntligen få se Manson live, men när han kom ut på scen så grät jag. Tårarna rann och rann, men jag lät inget, jag bara kände hur tårarna rann ner för kinden.
Jag log hela tiden. Jag sjöng till varje låt. Det var magiskt. Det var häftigt. Det är en kväll jag aldrig kommer glömma. Fast det var otroligt trångt, man stod på varandra under hela hans framträdande, så är det värdigt att minnas varenda detalj. Fyfan vad jag var lycklig just då.
Nu i efterhand har jag jättesvårt att få in att jag verkligen sett han live. Jag har lyssnat på han och hans musik i 3 år och missat han när han varit i Sverige tre, fyra gånger. Men igår, då var det min tur. Fast jag har hundratals bilder och en hel del videos så kan jag inte fatta att jag var där.
Det var underbart. Jag njöt av varje sekund.
Han är vacker, han är underbar, han är Gud.
En dröm som gick i uppfyllelse..
Jag får faktiskt kalla mig världens lyckligaste just nu.