Idag har det varit upp och ner. Träffade äntligen Ida, Emma/Greger, Kortis-Emma, Malin/Min man och Niche idag. Katta också för den delen, men hon försvann lika snabbt som hon kom.
Det var underbart att få träffa folket som jag inte sett på flera veckor!
Gick runt med Ida, Emma, Kortis-Emma och Malin ända tills Niche kom. Sen stack jag och Niche och träffade Gustav. Men innan det blev Malin en aning känslosam. Usch, jag var sjukt nära att också börja gråta när jag såg hur tårarna rann ner för hennes kinder. Jag har nog aldrig känt mig så himla hjälplös som då.
Sen kom då Niche, som sa igår att hon inte skulle komma, och alla blev typ överraskade. Och efter hon kom lättade det lite. Vi började med vårat " TII TII TII TII " osv. Haha.
Så mycket som jag köpte från Donken idag, så mycket har jag nog inte köpt på länge. Häwhäw. En cheeseburgare, en jordgubbs milkshake, en mellan pommes frites, en vanilj milkshake och sedan på slutet köpt jag en cola. Det tyckte jag var mycket, lulz.
Och jag kan fortfarande sitta och skratta åt han vi började smått prata med på terminalen. Vi såg han flera gånger bara vid terminalen. Han var rolig! Och smått söt faktiskt, ehe.
Vi: "Men gick du inte åt det hållet förut?" *pekar åt ena hållet*
Han: "Jag var tvungen att göra behov nummer 2" *går iväg*
Sen träffade man på lite folk, gick runt runt runt, hade allmänt kul osv. Och sen kom fler folk.
o Sen när klockan var fem var det flashmob i mitten av Nordstan. Det var några som dansade till en Micheal Jackson låt, med andra ord. I början stod mycket folk i en ring och det var bara åtta, tio styckna som dansade och alla ba; "Wtf, är det bara sååå lite som ville ställa upp på detta?" fast sen så efter bara några sekunder senare så började hälften av publiken också ställa sig och dansa och så. Det var väldigt kort, knappt en hel låt. Men men, det skadade inte mig, haha.
Jag ska upp till Vårgårda nu på fredag. Skulle egentligen upp på lördag och sova över tills på söndag, men det blir fredag till lördag istället. Ihihi. Det blir lite enklare, så slipper jag tänka på buss och tåg för ska iväg på spelarmöte runt tre tiden på söndag, suck. Sen på måndag är det skola igen, usch. Lovet har gått alldeles för snabbt.
Jag var nära på att bryta ihop när jag väl kom in till stan. Allting känns så sjukt jobbigt just nu. När Malin började gråta brast det nästan. Jag fick hålla emot helt enkelt, jag kan inte gråta inför folk, jag törs inte, jag skäms bara då. Ingen har sett mig gråta sen förskolan. Jag kan inte gråta med folk runt omkring, inte ens när det är nära vänner som jag verkligen älskar. Det går inte. Jag kan bara gråta när jag är ensam eller på kvällen när resten av familjen sover. Tårarna bränner innanför ögonlocket, jag kämpar för att inte börja gråta. Det kanske inte syns, men jag kämpar häcken av mig. Jag vill att omvärlden ska tro att jag mår bra, jag orkar verkligen inte prata om mina problem, då skulle det bara brista och allt skulle kännas pinsamt.