Och jag var den enda i laget som förstod va alla skåningar sa, och jag var den enda som inte försökte vara rolig genom att försöka härma dom. Skånska är fint, smått charmigt faktiskt.
Idag var jag hos frissan. usch, jag gillar inte min lugg! Jag ser så konsig ut. usch usch. Jag lyckas alltid sabba mitt hår. Jag saknar min osneiga snelugg! Rätt så bra att jag inte ville klippa så kort lugg, det kommer nog inte dröja så länge fören jag kan fixa luggen igen.
Imorgon ska jag åka in till stan en snabbis. Bara för att Kortis-Emma vill få sina saker som jag haft sen... ja, hahah, det ska vi inte gå in på. Haft dom i min väska väldigt länge i alla fall. Väääldigt länge.
Och snart bär det av till Vårgårda! Malin, herregú va jag saknar dig, min man.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar