Jag visste att det var för bra för att vara sant

Just nu hatar jag att jag lätt fäster mig vid folk. Att jag fäster mig vid någon så snabbt.
Nej, jag ångrar ingenting av det som hände. Men jag är grymt arg och besviken på mig själv. Jag tog för givet att det verkligen betyde något.
Jag hade hoppats på att få vara glad i minst någon dag till. Jag fick bara vara glad en endaste dag. Det försvann så snabbt. All glädje som bokstavligt sken om mig försvann lika snabbt som den kom. Allting bara sprack, försvann upp i rök som om jag bara inbillat mig allting. Malin, känn dig inte dum eller någonting, du gjorde alldeles rätt och jag klandrar dig verkligen inte för att jag är så jävla emo just nu. Du gjorde rätt. Du fick mig att komma tillbaka till verkligeheten, du fick mig att förstå.
Jag tog för givet att det skulle betyda något för jag är så ovan att vara med om så mycket på en och samma dag.

Glädjetårarna förvandlades till vanliga, ledsna tårar.
Och känslan att ha gråtit av ren lycka natten innan
var nästan skrämmande. Jag kunde inte förstå att
vid den tiden, dagen innan, hade jag gråtit för att
jag äntligen fick vara glad, vara lycklig. Men dagen efter vid
ungefär samma tid var allting tvärtom.

Det är sjukt hur allting kan vändas upp&ner bara så där.
I lördags somnade jag med ett leende på läpparna, och det tog inte alls lång stund för mig att somna, faktiskt. Men inatt sov jag ingenting. Jag låg vaken och tänkte i 6-7 timmar. Jag smsade med tre, fyra olika personer tills halv tre, sedan försökte jag somna men självklart gick det inte.

Allting är så jävla förvirrande.
Jag visste att det var för bra för att vara sant.