Did it hurt? - Nevershoutnever

Återbesöket igår var smått nervöst. Jag är inte så värst förtjust i sjukhus och att behöva svara på vissa frågor och så men det gick hyfsat snabbt vilket var rätt skönt. Det som tog mest tid var när jag och pappa skulle sitta och vänta hela tiden. Först skulle vi vänta för att få prata med någon om vart vi skulle, sen gick vi till ett annat väntrum några meter ifrån där vi fick vänta på läkaren och "undersökningen" gick snabbt, hon bara kände och höll på med magen, ställde frågor och sedan sa hon att vi skulle till labbet för att få ett provrör med oss hem. Fifan vad lång stund vi vänta bara för att få det dära förbannade provröret!

Idag var jag nära på att komma försent till skolan, häwhäw. Satsade på att ta en buss halv tio när vi skulle börja tjugo i. Fast kom faktiskt inte försent! tehe. Vi skulle ju till ungdomsmottagningen så lärarn ville vänta in några fler innan vi skulle in och blablabla. När vi väl gick in i självaste mottagningen fick vi vänta i ett mysigt litet väntrum. Och sen när klassen skulle in gick vi igenom en korridor, en lång och smal en, vilket jag nästan fick panik av, jag vet inte varför. Och för varje rum vi gick förbi kikade jag alltid in en snabbis, gav en snabb blick in i rummet för att se hur ungdomsmottagninger kan se ut. Ja, det var första gången jag var inne i en ungdomsmottagning, det var första gången jag vågade gå in i hela vägen. Innan har jag vara stått utanför eller utanför dörren innan man blir mött av en massa personer som jobbar där. Vi satt och lyssnade o diskuterade i en timma. Och för varje "ämne" vi pratade om kändes det som att dom hela tiden kollade på mig, som om dom visste att jag har problem med sömnen och relationer till vissa vänner, familjen och att jag har det svårt med kärlek och att huvudet är full av frågor och funderingar... Det var lite läskigt faktiskt. Men det var uppfriskande, att få en bild på hur det är på ett ungefär. Nu återstår det bara att jag ska få mod nog till att ringa numret som står på pappret vi fick och boka tid.

Sen fick jag stressäta för att jag kom hem en halvtimma innan jag skulle bli hämtad inför träningen... På tal om mat. Jag har gått upp nästan 2 kg. Usch. Och det dåligaste med att jag går upp är att jag vet ta mig fan inte hur jag ska få bort det jag lagt på mig, jag har försökt olika saker vid olika tillfällen men ingenting hjälps. Det är hopplöst för mig att ens försöka gå ner, med tanke på att jag sitter femtielva timmar framför datorn, lulz. Att få väga 5-7 kg mindre är bara en av mina tusentals drömmar. Att gå ner i vikt är en av miljader saker som jag inte kan. Men jag vill. Jag vill bli smal, slippa skämas för att min mage sticker ut och förstör när jag har på mig vissa linnen och tröjor. Min mage sticker ut och ser alldeles... blä ut. Usch.

Och så funderar jag på att klippa kort, inte alldeles för kort, men kort.